Ebba Gustafsson

19 maj 2019

Nu har jag äntligen slagit mig ner i soffan efter att ha städat hela lägenheten. 
Ska snart försöka finna lite ny kraft och åka och handla lite innan Anton kommer så ska vi hänga lite ikväll.

Jag har varit ledig i helgen och har haft en väldigt bra helg. I fredags så jobbade jag till 15 och åkte därefter direkt till gymmet och tränade för att sedan snabbt åka hem och fixa mig för skulle vidare på aw med några gamla kollegor och även nuvarande kollegor på Öland. Var en väldigt trevlig kväll och var inte hemma förrän runt 04 på natten. 
Igår lördag så var jag på min kompis avslutningskonsert vid hans Högskola, han var så otroligt duktig att jag hade rysningar hela konserten och även grät en skvätt. Vidare från det till 30årskalas för min kusin och efter de utgång med vänner. Fullspäckad helg helt enkelt. 

Idag söndag har jag inte gjort någonting förutom att städa men tycker om att ha sånna dagar då man bara gör sånt som måste göras. Finns liksom lite ro i det också.

Har haft många intressanta konversationer i helgen också men mina tankar kring det förtjänar ett eget inlägg. Så detta får bli ett kort, tråkigt litet hejsvejs jag bloggar fortfarande.

Kram!

15 maj 2019

Kognitiv beteendeterapi.
Det har jag varit på idag. Kan inte nu efter bara en träff göra någon utvärdering.
Jag har tillslut tagit tag i min ångest och stress som ständigt lever med mig. 

Kvinnan jag fick prata med var trevlig och det kan nog absolut hjälpa.
Jag kan dock inte säga att jag fick så mycket sagt.
När jag gick därifrån kändes det som att jag hade en massa ofärdiga meningar kvar på tungan.
Är inte helt säker på att det är kbt som jag behöver men å andra sidan vet jag ju faktiskt inte riktigt.

Eller jo, jag behöver struktur. Jag behöver bestämma mig för saker, fokusera på mål som jag vill nå och inte grubbla så mycket kring vad jag vill och vilket jag vill göra först. 
Jag måste lära mig att hantera min ångest när jag får de och inte försöka fly från det. 
Så på så sätt behöver jag kbt för att få medel till det.

Men samtidigt känner jag att bara vill prata. 
Säga alla tankar jag har i huvudet högt och kanske bara få ett "hmm" och ett "kan du försöka utveckla det", "Hur kändes det".
Ja, och hmm och mm.

Prata om alla tankar som är som en slöja över mig och som tynger mina axlar.
Känns som att jag aldrig pratar och som att jag samtidigt tjatar hål i huvudet på mina vänner. 
Få ut de där tankarna i meningar så att de blir mer klara och inte lika abstrakta. 
Detta var bara en första träff och vi ska ses igen nästa vecka så det kanske är precis så det kommer bli, jag har ingen aning om upplägget. 

I guess time will tell.

Kram


14 maj 2019

Det där med att blogga.. 
Det är något som ständigt får mig att komma tillbaka till det. Jag börjar blogga och slutar, börjar igen och slutar. 
Det är härligt på något sätt att sätta sig ner och få skriva precis det man känner för. 
Skulle likväl kunna skriva ett inlägg med bara en massa slumpmässiga ord i en slumpmässig oordning och publicera, det skulle nog finnas något befriande i det också.
Just nu känner jag att jag vill börja blogga igen av två anledningar.

1. Min kompis Ida sa att hon ibland går in på min blogg för att se om jag har publicerat något vilket gav mig en känsla av att ja varför ska jag inte börja igen.
2. Har en hel den oordning i mitt huvud just nu, både positivt och negativt. Det hade varit skönt att kanske få sätta sig ner och försöka strukturera upp det i skrift.

Vi får helt enkelt se hur länge jag håller i denna gång.

Dagens bravader:
Jobbade 07-16, va trött hela dagen och huvudet snurrade. Fått en ny "tjänst" kan man säga som verkligen tömmer mig på energi.
Efter att jag slutat åkte jag och hämtade ut lite paket, beställt nya lakan från Åhlens samt ett datorfodral från Bianca by Bianca Ingrosso.
Ett i rött fake-skin, så dunder hallåhej snyggt! Kan lägga upp bild på det någon dag,
Känner mig som en tvättäkta influenser nu så ni kan börja kalla mig Bianca och be mig om shoutouts på instagram. 
Gick även in på min favoritbutik, bokhandeln Dillbergs och köpte Läckbergs första bok i hennes Fjällbacka serie.
Åkte hem till mig, gjorde mellanmål och slog mig nöjt ner på min balkong med min nya bok och nybryggt kaffe. 

Resterande av denna kväll har jag enbart tänkt att göra ingenting. Slappa, vila och koppla av.



Kram

17 februari 2019

Hej.

Det var ett tag sen jag skrev här. 

Har hänt en hel del i mitt liv. Paris, uppbrott, förluster, känslor, tillbaka till verkligheten. Tillbaka i Kalmar, rutiner, runt och runt. 

Det känns som att jag har ett berg av känslor och ångest som jag bara knuffar framför mig hela tiden med ett ständigt kämpande leende på läpparna. 

Vill ta tag i det, mitt välmående, mitt psyke. Men det där samtalet till en psykolog känns liksom så långt bort. För jag mår ju egentligen bra. 

Jag mår ju bra stundtals. Långa stunder mår jag bra. 

Fram tills att jag inte gör det och finner mig själv gråtandes i soffan. 

Rädd för att vara ensam. Rädd för att möta alla de tankar och funderingar, dåliga samveten och dåligt självförtroende som uppbrottet med mitt ex förde med sig.

Rutiner med jobbet får vardagen att rulla vidare och får mig att skjuta upp problemet ännu mer. Prestationsångesten dödar drömmen om att göra något mer, våga något annat. 

Jag vet inte vad jag vill men jag vet att jag vill mycket. Men det blir ingenting av någonting och jag går och lägger mig i min säng med en tom känsla i bröstet och utan motivation och tilltro. 

 

Men jag intalar mig själv att jag egentligen mår bra.

16 mars 2018 - Vackra vyer runt varje hörn


28 februari 2018 - Bilder från när jag och Alice spontant gick på en balett på L'opera Garnier. Hennes syster ringde oss och frågade om vi ville följa med då dom släpper sista minuten biljetter två timmar innan showen börjar. Jag har aldrig varit på balett innan men min slutsats är att det är fantastiskt. Inte bara det att vi var och såg den i en helt otrolig byggnad men dansen tog verkligen andan ur mig. 

 

6 mars 2018 - En dag efter skolan åkte vi till Musée Picasso som bara ligger ca 5 minuter från där jag bor. Jag ska vara ärlig och säga att Picasso's konst inte är min favorit, men det var väldigt intressant att se hur många olika konstformer som han jobbade med.

 

28 februari 2018 - Mellan diverse museum så måste man ju klämma in lite glass också. Detta skedde konstigt nog under en extra kylig och kall dag men glasen var lika god för det. 

9 mars 2018 - Bilder från Musée d'Orangerie.
Den understa bilden är tagen i en av de stora ovala salarna där man hade hängt upp fyra gigantiska tavlor målade av Monet. Det var helt otroligt att gå runt där. Fyra tavlor som täckte hela väggarna och när man tittade på dom så börjar åtminstone jag, som inte kan något om konst, direkt tänka "Hur fan målade han dessa?". Men trots att jag inte kan något om konst kan jag trots allt konstatera att när man tittade på dessa tavlor fick man en känsla av lugn och harmoni.

11 mars 2018 - Frukost på Café de Flore tillsammans med mina vänner Alessandra och Alice. Café de Flore öppnade sina portar 1887, enligt wikipedia. Och ska enligt vad jag har hört vara Paris äldsta café, ta den infon med en nya salt. Det är känt för att många stora tänkare, filosofer, författare och intellektuella varit stamgäster på caféet. 








11 mars 2018 - Efter frukosten så tog vi oss vidare till Louvren. Wow. Det är helt otroligt. Bara byggnaden i sig är helt magnifik. När man går runt där inne och ser på all denna konst så blir jag så chockad över hur det ens är möjligt. Ni ser skulpturerna, dom är liksom gjorda av marmor. På den tiden hade man inte dom hjälpmedel som vi har idag men trots det så har konstnären lyckats skapa detta och detaljerna är helt sjuka. Hur man lyckas få ett klädersplagg at se blött ut fast att de är gjort av sten och hur dom lyckas karva ut händer med naglar och veck är helt otroligt. 

Alla museum i Paris är gratis om du är under 25 år så jag och mina vänner har nu bestämt att Louvren ska bli vår söndagstradition. För det är så himla stort så du kan omöjligt se allt på en dag, samt att man blir väldigt trött av alla intryck. Vi ska därför gå dit frekvent istället och ta en utställning i taget. 

Tills vi hörs igen, kram!

 

19 februari 2018 - en uppsjö av bilder

En blandning av bilder från tiden sen vi senast hördes vid.

Min uppdatering har varit kass, jag vet. Har väl bara inte fått tummen ur helt enkelt. Men en hel del saker har hänt sen sist.
Erik var här och hälsade på över en helg, var så himla mysigt att ha honom här och få pussa och krama honom igen. Vi gick runt lite i stan och kollade bland annat på Louvren, de tre översta bilderna är där ifrån. På lördagkvällen gick vi ut och åt på en mysig resturang som ligger i området här där jag bor och Erik fick testa på att äta sniglar för första gången, dom fick toppbetyg. Men precis lika underbart som det var att ha honom här, lika hemsk var det att säga hejdå igen. Det var som att sno godis från ett litet barn.
Grät i alla fall som ett när jag stod utanför bussen och vinkade hejdå till honom innan han åkte iväg. 

I fredags vankades det fest och efter skolan följde jag och Alice, en svensk tjej jag träffat här, med vår andra australiensiska-vän Alessandra hem till henne. Tanken var att vi skulle testa på Paris nattliv, men vi blev för sena till baren vi tänkte gå till så den hann stänga (läs då att klockan var ca 02, och vi var sena dit).
Positivt är i alla fall att vädret här har börjat gå mot det bättre. Helgen som varit var riktigt solig och härlig och jag och mina vänner passade på att strosa runt längst Champs-Èlysees i söndags. Lite shopping, lite kaffe och min första croissant här i Paris, bättre blir det inte!

Ska försöka att bättra min uppdatering, men jag lovar ingenting. 
Kram!


4 februari 2018 - Helgen som varit



 

Här ovan har ni lite bilder från min studio, trivs så bra! 



Sådär, äntligen har jag fått upp lite bilder på hur min lilla studio ser ut. Vet inte hur många jag har lovat att skicka bilder till och visa hur jag bor. 
Min bror var här i helgen och åkte tillbaka till Sverige vid 18-tiden. Har varit guld att han var här denna helg. I fredags när han kom gick vi nästan direkt ut och åt och drack vin, mycket mycket trevlig kväll. 

Utöver att dricka vin och snacka skit har han hjälpt mig att göra studion mysigare och sett till så att jag har allt man behöver för att leva gott. Vi var på IKEA i lördags och gick loss på bra grejer. Köpte bland annat en micro så jag slipper laga mat varje dag och kan göra matlådor, ekonomiskt och tidseffektivt, samt vattenkokare för snabbt kaffe på morgonen, väldigt viktigt. En tvättställning så jag slipper hänga tvätt i hela rummet och en bäddmadrass då min säng/bäddsoffa inte gjorde att jag sov som törnrosa direkt. Och ja, vi drog allt detta genom Paris metro. Väldigt tacksam över att han var här och kunde hjälpa mig att köpa allt detta för hade knappas klarat att fått med mig allt själv och hade nog med största sannolikhet inte blivit av heller. 

I dag, söndag, började vi dagen på bästa sätt. Pannkakor med nutella och banan samt utsökt kaffe, kunde inte blivit bättre. Vi gick sen ut för att se om vi kunde hitta något soft gym till mig men det vi kollade på kändes inte riktigt rätt så ska fortsätta googla och kolla efter det i veckan nu. Sen drog vi hem, lagade mat och tog det lugnt. Innan han var tvungen att åka mot flygplatsen passade vi även på att hitta närmsta tvätteri så jag vet hur jag gör när jag ska tvätta (alla instruktioner är nämligen bara på franska). 

Var sorgligt att behöva säga hejdå till honom, blev plötsligt väldigt ensamt med en gång. En känsla jag måste börja vänja mig vid. 
Gick och hämtade min tvätt och hängde upp den efteråt och resten av kvällen har jag bara tagit det lugnt och unnade mig en ansiktsmask. Imorgon börjar jag äntligen skolan och är både nervös, rädd och taggad inför detta nya. Det kommer vara väldigt svårt i början men ska bli kul att i alla fall få börja plugga så att jag tids nog kan beställa min egen mat på franska. 

Tills vi hörs igen, kram. 

Min älskade mormor

Fredagen den 26 januari fick jag det tråkigaste och tyngsta beskedet en människa kan få. 
Att en person man älskar har gått bort. 

Jag har inte haft ork, lust eller vilja att blogga om detta förrän nu. Har känt mig väldigt splittrad kring om jag ens velat fortsätta, eftersom min tanke med bloggen var att mormor skulle kunna läsa den och se vad jag hade för mig. Min mormor var nämligen döv och tyckte väldigt mycket om att läsa om vad hennes barnbarn gjorde via uppdateringar på facebook, sms och bloggar. 

Men för att jag ska kunna fortsätta blogga för mina övriga nära och käras skull, samt min egen, måste jag först få skriva om min älskade, älskade mormor.  

Min pappa ringde mig på morgonen lördagen den 27 och jag förstod direkt att det var något som inte stämde i och med tidpunkten han ringde. En känsla av obehag infann sig direkt i mitt bröst när jag såg att han ringde så pass tidigt på dagen.  

Resten av den dagen grät jag. Det gjorde ont i hela min kropp. Det gör ont, det gör fruktansvärt ont så fort jag tänker på att min fina mormor inte längre lever. Jag har svårt att förstå innebörden av det. Ordet död har inte riktigt sjunkit in än och jag kan inte förstå att när jag kommer hem kommer hon inte längre vara där. Så som det alltid ha varit kommer inte längre att vara, och det gör ont att inse.  

In till det sista var hon sig själv och hon såg positivt på livet och framtiden. Hon och min fina morfar levde 60 år tillsammans, dom träffades på en fest där mormor kokade kroppkakor. Dagen innan hon dog kokade hon kroppkakor tillsammans med sina två döttrar. Hon fick göra det en sista gång. Och jag kommer förevigt vara tacksam över att jag var och hälsade på måndagen innan jag åkte, samma vecka som hon dog. Att jag fick krama om henne, säga att jag älskade henne och jag lovade att jag skulle hälsa på det första jag gjorde när jag kom hem. 

Jag kommer att sjunga på hennes begravning tillsammans med min syster. Något som jag är väldigt glad över att jag ska göra. Min mormor var hela livet väldigt stolt över sina barnbarn och ville jämt, och till så många som möjligt, visa upp oss. Så en sista gång ska jag göra dig stolt mormor och sjunga för dig, hylla dig. 

  

Ett brev till dig min fina mormor. 

Tack för alla gånger man vaknat orimligt tidigt på morgonen för att du slamrat i köket, omedvetandes om vilket oväsen du fört.
Tack för ditt nynnande när du bakade. Tack för din hallontårta alla gånger jag fyllt år. 
Tack för alla de gånger du i all hast slängt ihop fantastisk mat trots att man sagt att man inte hinner stanna för lunch.
Tack för alla gånger du sagt att jag ska äta mer trots att jag var mätt för två portioner sen. 
Tack för alla gånger du frågat om man inte ska sova över när man varit och hälsat på.

Tack för den kärlek du alltid gett till dina barn och barnbarn.
Tack för de historier du berättat och för de lärdomar jag lärt från dig.
Tack för att jag blivit en klokare och bättre människa för att jag haft dig i mitt liv. 
 Tack för alla stunder jag fått tillsammans med dig. 
Och tack för att du var just den du var. 

Ärlig, omtänksam, envis, kärleksfull.  

Tack för att du och morfar alltid varit en fristad. 
Tack för att ni utan ord, varit en trygghet där man vet att man alltid kommer vara älskad. 
Asta Nilsson, min älskade, älskade mormor. Vila i frid min ängel. 

  

Ett brev till min fantastiska morfar

 Tack för det fina liv du gett min mormor.
För att du varit hennes trygghet, hennes fristad och kärlek. 
Tack för den omtanke som du givit henne.
Tack för era 60 år ihop. Som visat mig att kärlek övervinner allt.
Tack vare dig har hon levt ett lyckligt liv och för det tackar jag dig innerligt.

 

Men mest av allt morfar, tackar jag dig för alla stunder jag fått tillsammans med dig och jag ser fram emot att skapa fler minnen.
Tack för att du är den starkaste personen jag någonsin träffat.
För din vilja att alltid hjälpa andra och sätta andras behov framför dina egna.
Tack för att du visat mig att superhjältar inte bara existerar i serier och filmer.
För enligt mig är du den största hjälten av alla.
Tack för att du har ett hjärta av rent guld.

Tack för att du är du.

  

Jag älskar dig morfar.