Ebba Gustafsson

28 maj 2019

Levde livet som i dimma
Försvann bort i toner av musik
Flöt långsamt bort i horisonten
I mitt huvud hördes ett tyst skrik
Levde bort i drömmen
Om andetaget mot din hud
Som en käftsmäll kom sanningen
Du försvann, luften tog slut

- jag

20 maj 2019

Jag förstår varför alla vuxna man pratar med alltid säger att dom inte skulle vilja vara 20år gammal igen.
Så dåligt som jag mår just nu har jag nog faktiskt aldrig mått. 
Jag mår också väldigt bra i stunder. De stunder då jag inte är ensam glömmer jag bort att jag faktiskt inte mår så bra. 
Men så fort som jag är ensam är det som att en massa osorterade tankar och känslor kör över mig som en ångvält. 
Jag tänker till och med ingenting ibland men trots det har jag en konstant underliggande stress som gör mig galen. 
Stress och sorg.

Jag känner mig så himla svag. 
Jag klarar ingen som helst stress utan direkt som jag blir lite stressad på jobbet börjar jag darra i kroppen och får tvinga mig själv till att inte börja gråta. 
Man pratar om hur ett brustet hjärta tillslut kommer att läka. Tiden läker alla sår. Och ja de såren är läkta. Men hur läker man en brusten själ?
När det brustna hjärtat liksom var startskottet för så mycket annat. 

Jag känner mig så dum. Och svag. 
Skärp dig liksom. 
Ta en sak i taget. Lugna ner dig. Ändra inställning. Var inte så bitter. 
Och jag vill det, jag vill verkligen det. 
Men plötsligt från ingenstans kan bara ledsamheten slå till mig och jag finner mig själv med tårar längs med kinderna utan att riktigt veta varför. 

Jag är en funderare. Och jag kan ganska tydligt sätta upp vissa saker som jag vet har att göra med att jag känner som jag gör. 
Men samtidigt reagerar min kropp ibland på saker som jag inte har någon förklaring till. 

Jag har dock lärt mig en sak och det är att inte försöka hejda gråten om jag är ensam tillexempel för det är verkligen något förlösande i att gråta. 
Man kan plötsligt andas lite lättare efter att ha låtit kroppen detoxa sig själv genom lite tårar. 

Kram!

19 maj 2019

Nu har jag äntligen slagit mig ner i soffan efter att ha städat hela lägenheten. 
Ska snart försöka finna lite ny kraft och åka och handla lite innan Anton kommer.

Jag har varit ledig i helgen och har haft en väldigt bra helg.
I fredags jobbade jag till 15 och åkte därefter direkt till gymmet. Efter det var det snabba puckar för skulle vidare på aw med några gamla kollegor och även nuvarande kollegor på Öland. Var en väldigt trevlig kväll och var inte hemma förrän runt 04 på natten. 
Igår lördag var jag på min kompis avslutningskonsert vid hans Högskola, han var otroligt duktig att jag hade rysningar hela konserten och grät även en skvätt.
Vidare från det till 30årskalas för min kusin och efter de utgång med vänner.
Fullspäckad helg helt enkelt. 

Idag, söndag, har jag inte gjort någonting förutom att städa. Tycker dock om att ha sånna dagar då man bara gör sånt som måste göras.
Finns liksom lite ro i det också.

Har haft många intressanta konversationer i helgen också men mina tankar kring det förtjänar ett eget inlägg. Så detta får bli ett kort, tråkigt litet hejsvejs jag bloggar fortfarande.

Kram!

15 maj 2019

Kognitiv beteendeterapi.
Det har jag varit på idag. Kan inte nu efter bara en träff göra någon utvärdering.
Jag har tillslut tagit tag i min ångest och stress som ständigt lever med mig. 

Kvinnan jag fick prata med var trevlig och det kan nog absolut hjälpa.
Jag kan dock inte säga att jag fick så mycket sagt.
När jag gick därifrån kändes det som att jag hade en massa ofärdiga meningar kvar på tungan.
Är inte helt säker på att det är kbt som jag behöver men å andra sidan vet jag ju faktiskt inte riktigt.

Eller jo, jag behöver struktur. Jag behöver bestämma mig för saker, fokusera på mål som jag vill nå och inte grubbla så mycket kring vad jag vill och vilket jag vill göra först. 
Jag måste lära mig att hantera min ångest när jag får de och inte försöka fly från det. 
Så på så sätt behöver jag kbt för att få medel till det.

Men samtidigt känner jag att bara vill prata. 
Säga alla tankar jag har i huvudet högt och kanske bara få ett "hmm" och ett "kan du försöka utveckla det", "Hur kändes det".
Ja, och hmm och mm.

Prata om alla tankar som är som en slöja över mig och som tynger mina axlar.
Känns som att jag aldrig pratar och som att jag samtidigt tjatar hål i huvudet på mina vänner. 
Få ut de där tankarna i meningar så att de blir mer klara och inte lika abstrakta. 
Detta var bara en första träff och vi ska ses igen nästa vecka så det kanske är precis så det kommer bli, jag har ingen aning om upplägget. 

I guess time will tell.

Kram


14 maj 2019

Det där med att blogga.. 
Det är något som ständigt får mig att komma tillbaka till det. Jag börjar blogga och slutar, börjar igen och slutar. 
Det är härligt på något sätt att sätta sig ner och få skriva precis det man känner för. 
Skulle likväl kunna skriva ett inlägg med bara en massa slumpmässiga ord i en slumpmässig oordning och publicera, det skulle nog finnas något befriande i det också.
Just nu känner jag att jag vill börja blogga igen av två anledningar.

1. Min kompis Ida sa att hon ibland går in på min blogg för att se om jag har publicerat något vilket gav mig en känsla av att ja varför ska jag inte börja igen.
2. Har en hel den oordning i mitt huvud just nu, både positivt och negativt. Det hade varit skönt att kanske få sätta sig ner och försöka strukturera upp det i skrift.

Vi får helt enkelt se hur länge jag håller i denna gång.

Dagens bravader:
Jobbade 07-16, va trött hela dagen och huvudet snurrade. Fått en ny "tjänst" kan man säga som verkligen tömmer mig på energi.
Efter att jag slutat åkte jag och hämtade ut lite paket, beställt nya lakan från Åhlens samt ett datorfodral från Bianca by Bianca Ingrosso.
Ett i rött fake-skin, så dunder hallåhej snyggt! Kan lägga upp bild på det någon dag,
Känner mig som en tvättäkta influenser nu så ni kan börja kalla mig Bianca och be mig om shoutouts på instagram. 
Gick även in på min favoritbutik, bokhandeln Dillbergs och köpte Läckbergs första bok i hennes Fjällbacka serie.
Åkte hem till mig, gjorde mellanmål och slog mig nöjt ner på min balkong med min nya bok och nybryggt kaffe. 

Resterande av denna kväll har jag enbart tänkt att göra ingenting. Slappa, vila och koppla av.



Kram

17 februari 2019

Hej.

Det var ett tag sen jag skrev här. 

Har hänt en hel del i mitt liv. Paris, uppbrott, förluster, känslor, tillbaka till verkligheten. Tillbaka i Kalmar, rutiner, runt och runt. 

Det känns som att jag har ett berg av känslor och ångest som jag bara knuffar framför mig hela tiden med ett ständigt kämpande leende på läpparna. 

Vill ta tag i det, mitt välmående, mitt psyke. Men det där samtalet till en psykolog känns liksom så långt bort. För jag mår ju egentligen bra. 

Jag mår ju bra stundtals. Långa stunder mår jag bra. 

Fram tills att jag inte gör det och finner mig själv gråtandes i soffan. 

Rädd för att vara ensam. Rädd för att möta alla de tankar och funderingar, dåliga samveten och dåligt självförtroende som uppbrottet med mitt ex förde med sig.

Rutiner med jobbet får vardagen att rulla vidare och får mig att skjuta upp problemet ännu mer. Prestationsångesten dödar drömmen om att göra något mer, våga något annat. 

Jag vet inte vad jag vill men jag vet att jag vill mycket. Men det blir ingenting av någonting och jag går och lägger mig i min säng med en tom känsla i bröstet och utan motivation och tilltro. 

 

Men jag intalar mig själv att jag egentligen mår bra.

16 mars 2018 - Vackra vyer runt varje hörn


28 februari 2018 - Bilder från när jag och Alice spontant gick på en balett på L'opera Garnier. Hennes syster ringde oss och frågade om vi ville följa med då dom släpper sista minuten biljetter två timmar innan showen börjar. Jag har aldrig varit på balett innan men min slutsats är att det är fantastiskt. Inte bara det att vi var och såg den i en helt otrolig byggnad men dansen tog verkligen andan ur mig. 

 

6 mars 2018 - En dag efter skolan åkte vi till Musée Picasso som bara ligger ca 5 minuter från där jag bor. Jag ska vara ärlig och säga att Picasso's konst inte är min favorit, men det var väldigt intressant att se hur många olika konstformer som han jobbade med.

 

28 februari 2018 - Mellan diverse museum så måste man ju klämma in lite glass också. Detta skedde konstigt nog under en extra kylig och kall dag men glasen var lika god för det. 

9 mars 2018 - Bilder från Musée d'Orangerie.
Den understa bilden är tagen i en av de stora ovala salarna där man hade hängt upp fyra gigantiska tavlor målade av Monet. Det var helt otroligt att gå runt där. Fyra tavlor som täckte hela väggarna och när man tittade på dom så börjar åtminstone jag, som inte kan något om konst, direkt tänka "Hur fan målade han dessa?". Men trots att jag inte kan något om konst kan jag trots allt konstatera att när man tittade på dessa tavlor fick man en känsla av lugn och harmoni.

11 mars 2018 - Frukost på Café de Flore tillsammans med mina vänner Alessandra och Alice. Café de Flore öppnade sina portar 1887, enligt wikipedia. Och ska enligt vad jag har hört vara Paris äldsta café, ta den infon med en nya salt. Det är känt för att många stora tänkare, filosofer, författare och intellektuella varit stamgäster på caféet. 








11 mars 2018 - Efter frukosten så tog vi oss vidare till Louvren. Wow. Det är helt otroligt. Bara byggnaden i sig är helt magnifik. När man går runt där inne och ser på all denna konst så blir jag så chockad över hur det ens är möjligt. Ni ser skulpturerna, dom är liksom gjorda av marmor. På den tiden hade man inte dom hjälpmedel som vi har idag men trots det så har konstnären lyckats skapa detta och detaljerna är helt sjuka. Hur man lyckas få ett klädersplagg at se blött ut fast att de är gjort av sten och hur dom lyckas karva ut händer med naglar och veck är helt otroligt. 

Alla museum i Paris är gratis om du är under 25 år så jag och mina vänner har nu bestämt att Louvren ska bli vår söndagstradition. För det är så himla stort så du kan omöjligt se allt på en dag, samt att man blir väldigt trött av alla intryck. Vi ska därför gå dit frekvent istället och ta en utställning i taget. 

Tills vi hörs igen, kram!

 

19 februari 2018 - en uppsjö av bilder

En blandning av bilder från tiden sen vi senast hördes vid.

Min uppdatering har varit kass, jag vet. Har väl bara inte fått tummen ur helt enkelt. Men en hel del saker har hänt sen sist.
Erik var här och hälsade på över en helg, var så himla mysigt att ha honom här och få pussa och krama honom igen. Vi gick runt lite i stan och kollade bland annat på Louvren, de tre översta bilderna är där ifrån. På lördagkvällen gick vi ut och åt på en mysig resturang som ligger i området här där jag bor och Erik fick testa på att äta sniglar för första gången, dom fick toppbetyg. Men precis lika underbart som det var att ha honom här, lika hemsk var det att säga hejdå igen. Det var som att sno godis från ett litet barn.
Grät i alla fall som ett när jag stod utanför bussen och vinkade hejdå till honom innan han åkte iväg. 

I fredags vankades det fest och efter skolan följde jag och Alice, en svensk tjej jag träffat här, med vår andra australiensiska-vän Alessandra hem till henne. Tanken var att vi skulle testa på Paris nattliv, men vi blev för sena till baren vi tänkte gå till så den hann stänga (läs då att klockan var ca 02, och vi var sena dit).
Positivt är i alla fall att vädret här har börjat gå mot det bättre. Helgen som varit var riktigt solig och härlig och jag och mina vänner passade på att strosa runt längst Champs-Èlysees i söndags. Lite shopping, lite kaffe och min första croissant här i Paris, bättre blir det inte!

Ska försöka att bättra min uppdatering, men jag lovar ingenting. 
Kram!