Ebba Gustafsson

24 januari 2018

De första dagarna i Frankrike har varit intensiva.

23 januari 2018

Min resa från Kalmar tog fart 09:00 från stationen och landade på Charles de Gaulle 19:05. 
Allt som kunde gått fel under denna resa gick fel.

Det hela börjar med att jag skulle säkerhetskopiera min telefon innan avresan. Ni Iphone-användare känner igen sig när jag säger att Itunes är djävulens skapelse. Vill inte gå in mer på detalj för förstod, och förstår fortfarande inte vad som hände eller när allt gick snett, men när jag sätter mig på tåget så fungerar inte min telefon. Upptäcker snabbt att jag inte har något internet på tåget vilket innebär att alla mina möjligheter att få kontakt med omvärlden är kapade. Det hela slutar med att jag får be ett par främlingar som visar sig vara ett par riktigt vänliga själar om att få internetdela med dom så att jag kan få igång min telefon igen och ångra vad det nu vad som hänt via Itunes. 
Får igång telefonen men inga appar förutom Podcaster funkar, tur det i alla fall så att jag hade någon slags underhållning.

Nästa smäll inträffar några stopp innan vi ska åka över till Köpenhamn. Då knackar kvinnan som jag internetdelat med tidigare mig på axeln och berättar att vi tydligen ska byta tåg. Trots att jag köpt en biljett utan byten. Paniken utbryter i mig och jag får slänga mig ut från tåget med fyra tunga väskor och springer mot ett tåg som jag ej vet när det avgår eller vartifrån.
Hinner med tåget nätt och jämt och trycker mig in bland allt folk med mina väskor. 

Nästa kamp infann sig när jag klivit av tåget vid flygplatsen. Får hjälp av en snäll kille med min stora väska och följde sen bara strömmen av folk utan att se vart jag gick eller tänka. Hamnar då på ett rullband som lutar i ca 45° och står där och ska hålla emot mina väskor som har hjul och väger som bly. Katastrofen om jag inte orkar hålla emot dom är ju att flera tunga väskor mejar ner folket bakom mig. Det svåraste var nästan att kliva av det där bandet sen också när jag skulle slänga upp väskorna och sen snabbt ta mig bort från bandet. 

Hittar i alla fall vart jag ska lämna av väskorna, allt är frid och fröjd. Jag hade köpt till en väska och hade tillsammans med mamma och pappa läst på SAS hemsida att eftersom jag redan betalt en till väska så skulle det inte göra något att en av dem vägde mer än 23kilo. Men nej där hade jag fel. 
Säger dum som jag är till en kille att min väska är för tung, för tänkte att man skulle sätta någon varningslapp på den så att ingen skadar sig när dom ska lyfta den. Då får jag veta att jag kommer behöva betala ca 300kr för övervikten. 
Börjar såklart gråta som ett litet, litet barn. 

Står där och gråter, svettas, är helt darrig efter att ha bytt tåg i panik och stått på ett rullband som rullade i evigheter. Som tur är var killen snäll och lät mig slippa undan att betala övervikten så jag tackade fort som tusan och sprang därifrån innan han hann ångra sig. 

Här hade man ju hoppats att min otur hade vänt, men nä. Inne på flygplatsen inser jag snabbt att mina hörlurar blivit glapp i och mitt andra par jag hade med som reserv är sönder. Mina appar på mobilen fungerar inte sen morgonens incident och eftersom jag blir tvungen att panikköpa nya hörlurar nekas mitt kort när jag ska köpa tamponger. 
Gråter lite till men tar mig efter mycket om och men på planet. 
Det lyfter, allt går bra och väl framme på flygplatsen får hämtar Anna och Hugo upp mig.
Efter en snabbdusch och lite mat landade jag äntligen i en säng att sova i.



24 januari 2018
På morgonen idag kändes det som att jag knappt sovit något alls. Var så trött efter resan och allt som gått fel. 
Tar mig i alla fall upp och äter lite och fixar mig för att sen bege mig mot stationen här i Chantilly. Chantilly är en stad, eller en kommun, ca 30-45 minuter utanför Paris.
Jag ska bo här hos ett par vänner till min bror innan jag får min lägenhet den 1 februari. Anna är svensk, gift med Christian som är fransman och dom har deras son Hugo som är 19år.

I alla fall, jag går till stationen och inser när jag är framme att jag missuppfattat tiden när tåget skulle gå som Hugo informerade mig om kvällen innan. Så var på stationen ca 50 minuter innan tåget gick. Lyckades köpa min biljett av en fransyskan som knappt pratade engelska och som gav mig onda ögat för att jag talade engelska. Satte mig på tåget och mötte upp Hugo inne i Paris. 

Resten av dagen har vi mestadels gått runt överallt. Vi gick och såg var min lägenhet ligger och var skolan jag ska läsa vid låg. Vi har gick förbi Notre Dame, tog en kaffe på ett fint cafè och gick genom Jardin du Luxembourg som är en park som ligger i Paris. Känns som jag gått flera mil och har ont i nacken efter att ha sett mig omkring så mycket. Huvudet är fullt av alla nya intryck och det ska bli otroligt skönt att sova nu.

Blev inte så många bilder dessvärre från denna första dag, men jag lovar det kommer fler tillfällen för det.

Kram!

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas